Ett litet missöde

Igår när jag skulle mata mina geckos så inträffade en smärre tragedi då en av mina Pachydactylus punctatus hade lagt sig i ett fint litet bakhåll för mig, så när jag kastade in ett gäng syrsor så passade han på att sikta in sig på min hand. Ett snabbt skutt och så var han ute i friheten...

Först trodde jag bara att det var en syrsa som hoppat på min hand men när jag kollade så insåg jag att så inte var fallet. Innan jag hann tänka tanken klart så var ödlan borta. Normalt sett så har jag stenkoll på var dessa två gynnare håller hus innan jag öppnar deras burk eftersom jag vet att dom är blixtsnabba.

Det var milt sagt en förtvivlad stämning som infann sig, men det var bara att spotta sig i nävarna och åtminstone försöka hitta rymmaren. Efter 40 minuters letande så hade jag kammat noll, la mig ner på golvet och bara försökte rensa skallen, lyssna efter ljud och titta efter små rörelser.

Helt plötsligt tycker jag mig se en liten kontur av något onormalt i ena hörnet, och mycket riktigt så var det min ödla. Kvickt som ögat försökte jag att fånga den men den försvann förbi mig innan jag hade fattat vad som hänt. När jag väl vänt huvudet så fanns det inte ett spår av ödlan. Desperationen var total.

Ytterligare en timme flöt förbi med mig liggandes på golvet utan att något hände, sen ser jag en liten rörelse i ögonvrån och precis på samma plats jag hittade ödlan innan låg den nu igen. Denna gången låg jag kvar på golvet och rymmaren sprang rakt på mig. Problemet var att jag, från liggande ställning, inte såg var den var.

Fick dock tag i den men resultatet av det var en tappad svanstipp. Efter lite bökande så lyckades jag få handen över den och utan att ödla tid så satte jag en låda över hand och ödla. En lagom mycket tricksande så lyckades jag få in ett lock under lådan och till sist kunde jag lägga in ödlan där han hörde hemma.

Det hade ju varit riktigt tråkigt att bli av med en så fin och sällsynt liten gecko!